STANDARD FÖR RHODESIAN RIDGEBACK FCI 146
ORIGINALSTANDARD 1996-12-10
FCI-STANDARD 1996-12-10; engelska
SKK:S STANDARDKOMMITTÉ 1998-03-25
Ursprungsland/Hemland
Södra Afrika
Användningsområde
Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen
men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.
FCI-klassifikation
Grupp 6, sektion 3. Utan arbetsprov
Bakgrund/Ändamål
Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt
ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i
södra Afrika där de tidiga
nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda
jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Den ursprungliga
funktionen hos
rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt
lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram.
Den ursprungliga standarden som
nedtecknades 1922 av F.R. Barnes i Bulawayo, Rhodesia (nuv. Zimbabwe)
var baserad på texten i dalmatinerstandarden. Standarden för rhodesian
ridgeback erkändes
av South African Kennel Union 1926.
Helhetsintryck
Rhodesian ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös,
rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet för
stor uthållighet och tämligen stor
snabbhet. Tonvikten skall vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan
någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam)
vilken är formad av hår
som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens
adelsmärke. Den skall vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot
den punkt på ryggen, där
höftbenen framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och
fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara
identiska och placerade
mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig
längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i
medeltal upptill 5 cm.
Uppförande/Karaktär
Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande,
reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.
Huvud
Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).
 | Skallparti: Avståndet mellan nackknöl och stop
skall vara detsamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen
skall vara flat och bred mellan öronen. Den skall vara fri från rynkor
när hunden är i vila. |
| Stop: Stopet skall vara relativt väl markerat och
inte i rak linje från nos till pannben. |
| Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller
brun. Svart nostryffel åtföljs av mörka ögon och brun nostryffel av
bärnstensfärgade ögon. |
| Nosparti: Nospartiet skall vara långt, djupt och
kraftfullt. |
| Läppar: Läpparna skall vara torra och stramt
åtliggande mot käkarna. |
| Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett
korrekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara
välutvecklade, särskild hörntänderna. |
| Kinder: Kinderna skall vara flata. |
| Ögon: Ögonen skall vara måttligt brett ansatta,
runda, klara och livfulla med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen
skall harmoniera med pälsfärgen. |
| Öron: Öronen ska vara ganska högt ansatta,
medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot
spetsarna, som skall vara avrundade. De skall bäras tätt intill
huvudet. |
Hals
Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.
Kropp
| Rygg: Ryggen skall vara kraftfull. |
| Länd: Ländpartiet skall vara starkt, muskulöst
och lätt välvt. |
| Bröstkorg: Bröstet skall vara mycket djupt och
rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen skall nå ner till
armbågarna. Revbenen skall vara måttligt välvda, aldrig tunnformade.
Förbröstet skall vara synligt, sett från sidan. |
| Svans: Svansen skall vara medellång, kraftig vid
roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får
varken vara för högt eller för lågt ansatt och skall bäras i en svag
båge uppåt, aldrig ringlad. |
Extremiteter
| Framställ: Frambenen skall vara absolut raka,
starka med kraftig benstomme. Sedda från sidan skall frambenen vara
bredare än de är sedda framifrån. |
| Skulderblad: Skuldrorna skall vara sluttande,
torra och muskulösa och tyda på snabbhet. |
| Armbåge: Armbågarna skall sluta tätt intill
kroppen. |
| Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka med
lätt fjädring. |
| Tassar: Tassarna skall vara kompakta och runda
med väl välvda tår. Trampdynorna skall vara härdiga och elastiska och
skyddade av hår mellan tår och dynor |
Bakställ
Bakställets muskulatur skall vara stram och välutvecklad.
| Knäled: Knävinkeln skall vara god. |
| Has: Hasorna skall vara lågt ansatta. |
| Tassar: Baktassar, se framtassar. |
Rörelser
Rörelserna skall vara vägvinnande, fria och aktiva.
Päls och färg
Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken
ullig eller silkesmjuk. Pälsfärgen får variera från ljus till röd
vetefärg. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men
större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte
önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och
genomgående med svarta pälshår är högst
oönskat.
Mankhöjd
Önskvärd höjd för hanhund: 63-69 cm. Önskvärd höjd för tik: 61-66 cm
Vikt
Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs). Önskvärd vikt för tik: 32
kg (70 lbs)
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen. |
